under täckmantel och arg Anonymus
I can almost see it, that dream I'm dreaming, but, there's a voice inside my head saying, you'll never reach it.
Every step I'm taking, every move I make feel, list with no direction. My fade is shaking.
But I, I gotta keep try, gotta keep my head held high.
There's always gonna be another montain, I'm always gonna wanna make it move
The Climb - Miley Cyrus
Den låten har jag knarkat oavbrutet sedan i onsdagskväll, den får mig att bilcka framåt, lyssnar man på den förstår man att man inte ska gräva ned sig i sanden om man begår ett misstag eller förlorar någon gång, man måste fortsätta vara stark och stå på sig. De är precis vad jag behöver förstå.
Det börjar äntligen kännas bättre allting, och de känns som om det börjar lösa sig.
Men igårkväll var jag allt annat än glad, Tåqvist gav glädjen till mig lika fort som han tog den tillbaka. Han skrev till mig att vi hade en vanlig dag idag, vilket betyder att vi börjar halv elva. Jag behövde sova så jag tyckte det lät väldigt bra och skrek av glädje, ja, jag skulle tillochmed kunna ge tåqvist en puss för så glad var jag. Men det gick fem minuter, och då skriver han att GB hade hört att det skulle vara kör så vi börjar kl 9. Jag blev ju allt annat än glad, jag såg ut, och kände mig som, en bortskämd snorunge som inte fått sin glass, sittandes med händerna i ett kors i ett hörn och stortjöt. Det är väl den bästa beskrivningen. Igår var kvällen lugn, Emelie och Cassie ville att jag skulle komma och hitta på något med dem, men orka åka in til stan kl 7 på kvällen när jag helst vill vara inne kl 10 när det är mitt favoritprogram. Så då kom diskussionen om vi började halv elva eller inte och Cassie trodde starkt att det var vanlig dag. Hon är ju inte där så ofta så jag visste inte riktigt, men jag litade på henne, mest för att det var det jag hoppades på.
Lunchen igår kan jg säga att jag fick lite gnäll från Anonyms håll. Hon beskrev två gamla killkopisar som "räkan" och "ålen". Jag fattade inte vad hon menade först och frågade, hon illustrerade räkan som liten, och jag förstod vad hon menade. Men jag fattade inte grejen med ålen, och frågade. Hon började bara skratta, så jag sa : ''Vadå, är den slak?'' Då flög mjölken ut ur näsan på Tåqvist och han skrattade då fruktansvärt och ville ha en high five. Men Anonymus blev allt annat än glad. Inte blev Anonymus glad över att vi inte trott på att den ramlat och slagit huvudet i duschen så att den inte kunde komma på skolan. Haha jag och Tåqvist kanske verkar onda, men vi står bara vid våran åsikt, kanske inte Anonymus karar av det ;)
Skola snart, hörs ikväll :) puss *
