Dag 8... Ett ögonblick
Ett ögonblick... vaddå? vad menar dom nu? Jag for väl tolka det på mitt lilla vis igen kanske? ;)
När planet landade kollade jag på det främmande landet jag kommit till med förväntan, och förundrar. Jag hade hört mycket, men för att förstå det fantastiska var man tvungen att se det med egna ögon.
Jag sökte upp min vän när vi kommit ut och platen och vi fnittrade hysteriskt, vilken känsla! 15 och 16 år, helt själv utan föräldrar i ett främmande land, och här skulle vi bo i tre långa veckor, det var spännande och skrämmande på samma gång!
Vår reseledare klappade händerna och ropade upp våra namn, samtidigt som hon med sin svarta EF penna bockade av en efter en. Ingen fattades, och vi begav oss till bussen som skulle föra oss till våra nys familjer. Jag och min kompis inspekterade i smyg de andrfa resenärerna. De flesta i våran ålder, inte mycket äldre. Flera av dom skulle komma att bli våra goda cänner, men vid tillfället var de bara i samma grupp som hon och jag, som väntade på att få göra sig hemmastadd någonstans.
När bussen åkte genom London kunde jag inte slita nästippen från den nu immiga rutan. Det var fantastiskt vackert!
Allt var nästan för perfekt, vädret var stekande het och inte ett moln på våran himmel. Allt var helt enkelt bara för bra för att vara sant, och bättre blev det när vi var framme på den plats där familjerna skulle hämta oss. Det var björkliknande träd längst vägkanterna som utgjorde en tjock och vacker mur från allt buller från motorvägen en bit längre bort. Ljuset slickade de klargröna bladen som lekte med vinden. Vi följde reseledaren till en stor arena, förmodligen var det där alla fotbollsmatcher och liknande utspelade sig, men vad kunde jag veta om det?
Vi pratade med resten av gruppen, försökte få lite bekantskaper, till äntligen den familj vi skulle bo hos de kommande veckorna, kom för att hämta oss.
Det tog inte mer än en sekund, innan allt som jag tyckt och tänkt om detta land förändrades. Tänk vad ett första intryck kan göra. Jag och min vän utbytte en lätt skämd blick, var detta våran kommande "mor"?! De kunde inte mena allvar!
Med en lätt ånger att vi hade åkt satte vi oss i bilen och följde med kvinnan hem.
Jag tänker inte säga annat än att hon var riktigt trevlig, hela vägen fick hon mig ofrivilligt att känna mig bekväm i situationen med henne. Men på ett sätt var det extremt skönt.
På ett ögonblick förändrades min åsyn om allt igen och jag blev lycklig på nytt, det var när jag fick träffa The pirate dad. Aldrig hade jag mött en så cool pappa som både lät som en pirat, såg ut som en pirat och jobbade som en blacksmith! Vi kom väl överrens med familjen direkt och ingenting kunde ha varit bättre, vi fick den bästa familjen!
Tänk vad ett ögonblick kan förändra en hel resa, en hel livstid! Jag kom så nära familjen att risken är stor att jag kommer träffa dem fler gånger i livet. Det är sjukt att man kan låta ett utseende påverka dig så mycket. Men det är väl någonting man växer ifrån, för tro mig, jag lärde mig av det!
När planet landade kollade jag på det främmande landet jag kommit till med förväntan, och förundrar. Jag hade hört mycket, men för att förstå det fantastiska var man tvungen att se det med egna ögon.
Jag sökte upp min vän när vi kommit ut och platen och vi fnittrade hysteriskt, vilken känsla! 15 och 16 år, helt själv utan föräldrar i ett främmande land, och här skulle vi bo i tre långa veckor, det var spännande och skrämmande på samma gång!
Vår reseledare klappade händerna och ropade upp våra namn, samtidigt som hon med sin svarta EF penna bockade av en efter en. Ingen fattades, och vi begav oss till bussen som skulle föra oss till våra nys familjer. Jag och min kompis inspekterade i smyg de andrfa resenärerna. De flesta i våran ålder, inte mycket äldre. Flera av dom skulle komma att bli våra goda cänner, men vid tillfället var de bara i samma grupp som hon och jag, som väntade på att få göra sig hemmastadd någonstans.
När bussen åkte genom London kunde jag inte slita nästippen från den nu immiga rutan. Det var fantastiskt vackert!
Allt var nästan för perfekt, vädret var stekande het och inte ett moln på våran himmel. Allt var helt enkelt bara för bra för att vara sant, och bättre blev det när vi var framme på den plats där familjerna skulle hämta oss. Det var björkliknande träd längst vägkanterna som utgjorde en tjock och vacker mur från allt buller från motorvägen en bit längre bort. Ljuset slickade de klargröna bladen som lekte med vinden. Vi följde reseledaren till en stor arena, förmodligen var det där alla fotbollsmatcher och liknande utspelade sig, men vad kunde jag veta om det?
Vi pratade med resten av gruppen, försökte få lite bekantskaper, till äntligen den familj vi skulle bo hos de kommande veckorna, kom för att hämta oss.
Det tog inte mer än en sekund, innan allt som jag tyckt och tänkt om detta land förändrades. Tänk vad ett första intryck kan göra. Jag och min vän utbytte en lätt skämd blick, var detta våran kommande "mor"?! De kunde inte mena allvar!
Med en lätt ånger att vi hade åkt satte vi oss i bilen och följde med kvinnan hem.
Jag tänker inte säga annat än att hon var riktigt trevlig, hela vägen fick hon mig ofrivilligt att känna mig bekväm i situationen med henne. Men på ett sätt var det extremt skönt.
På ett ögonblick förändrades min åsyn om allt igen och jag blev lycklig på nytt, det var när jag fick träffa The pirate dad. Aldrig hade jag mött en så cool pappa som både lät som en pirat, såg ut som en pirat och jobbade som en blacksmith! Vi kom väl överrens med familjen direkt och ingenting kunde ha varit bättre, vi fick den bästa familjen!
Tänk vad ett ögonblick kan förändra en hel resa, en hel livstid! Jag kom så nära familjen att risken är stor att jag kommer träffa dem fler gånger i livet. Det är sjukt att man kan låta ett utseende påverka dig så mycket. Men det är väl någonting man växer ifrån, för tro mig, jag lärde mig av det!
