glöm inte bort att du är vvvärdelös
jag är inte värdelös på allt, men jag är inte bra på något heller kom jag fram till idag.
Jag testade musiken - medelmåttig och inte direkt speciell
jag testade teckna - vart var konsten?
jag testade plugga - framstår som en jävla iq-befriad ... !
Jag försöker gå ner i vikt så jag slipper skämmas så fort jag går utanför dörren, jag försöker med smink, klet i håret.. jag får cred för att jag försöker eller? Men vad gör det för nytta att andra säger åt mig att jag är löjlig, att jag är fin, jag är visst bra på saker; när jag själv inte mår bra och kan hålla med? min självkänsla blir inte starkare, och jag undrar vad som gör den det? jag vet att mina nära och kära älskar mig, men jag tar inte åt mig av vad dem säger, därför att jag inte håller med och inte tror på ett ord. (oftast). Jag känner mig sämst. Det är en sämst dag. Skolan är rolig, jag tycker engelska är riktigt intressant, men sen då? jag vill hitta någonting jag är bra på, något jag kna känna mig säker i, landa. Om jag inte ens kan göra något åt det som stör mig mest (min kropp och mitt utseende) hur ska jag göra när jag vill göra något åt det på insidan? verkligen, jag vet inte hur man gör. Jag provar tusen metoder men snubblar och är snart alltid tillbaka på steg ett igen.
Jag är ett skämt. eller? nej, det är bara mina egna dumma tankar. Så är det. Men kan känner mig som ett, även om jag vet att det inte stämmer. Hänger du med på skillnaden? Känna sig, och veta sig vara - två skilda saker. Jag känner mig värdelös, eftersom jag inte tycks kunna ett jävla skit. Eller jo, jag är bra på att klaga, och vara allmänt deprimerande. juste, kanske kan ta pris i någonting då.
Jag önskar jag var smart, klarade skolan (åtminståne med ett g, kom igen, jag vill bara fixa det, är det mycket att ha som krav?), och hade utseendet på min sida. Jag är inte ytlig, men det handlar väl om att må bra i sin kropp, det är väl det de pratar om på alla gym, vikt väktarna - skiten, och överallt? för vad gör det att andra säger till dig att sluta klanka på dig själv och att du är fin; när du inte tycker det skälv, när du själv äcklas av din kropp och av att se dig i spegeln? det är ju jag som ska leva med den här kroppen , inte ni. och vad kan jag göra åt ansiktet? leva med det. just det. kroppen, jag kämpar utan resultat.
Jag testade musiken - medelmåttig och inte direkt speciell
jag testade teckna - vart var konsten?
jag testade plugga - framstår som en jävla iq-befriad ... !
Jag försöker gå ner i vikt så jag slipper skämmas så fort jag går utanför dörren, jag försöker med smink, klet i håret.. jag får cred för att jag försöker eller? Men vad gör det för nytta att andra säger åt mig att jag är löjlig, att jag är fin, jag är visst bra på saker; när jag själv inte mår bra och kan hålla med? min självkänsla blir inte starkare, och jag undrar vad som gör den det? jag vet att mina nära och kära älskar mig, men jag tar inte åt mig av vad dem säger, därför att jag inte håller med och inte tror på ett ord. (oftast). Jag känner mig sämst. Det är en sämst dag. Skolan är rolig, jag tycker engelska är riktigt intressant, men sen då? jag vill hitta någonting jag är bra på, något jag kna känna mig säker i, landa. Om jag inte ens kan göra något åt det som stör mig mest (min kropp och mitt utseende) hur ska jag göra när jag vill göra något åt det på insidan? verkligen, jag vet inte hur man gör. Jag provar tusen metoder men snubblar och är snart alltid tillbaka på steg ett igen.
Jag är ett skämt. eller? nej, det är bara mina egna dumma tankar. Så är det. Men kan känner mig som ett, även om jag vet att det inte stämmer. Hänger du med på skillnaden? Känna sig, och veta sig vara - två skilda saker. Jag känner mig värdelös, eftersom jag inte tycks kunna ett jävla skit. Eller jo, jag är bra på att klaga, och vara allmänt deprimerande. juste, kanske kan ta pris i någonting då.
Jag önskar jag var smart, klarade skolan (åtminståne med ett g, kom igen, jag vill bara fixa det, är det mycket att ha som krav?), och hade utseendet på min sida. Jag är inte ytlig, men det handlar väl om att må bra i sin kropp, det är väl det de pratar om på alla gym, vikt väktarna - skiten, och överallt? för vad gör det att andra säger till dig att sluta klanka på dig själv och att du är fin; när du inte tycker det skälv, när du själv äcklas av din kropp och av att se dig i spegeln? det är ju jag som ska leva med den här kroppen , inte ni. och vad kan jag göra åt ansiktet? leva med det. just det. kroppen, jag kämpar utan resultat.
